
-Varsågod, här är skruven. Han sträcker fram den öppna handen mot Stor-Nisse.
-Åh, du hittade den! Jag visste det, visste att du skulle hitta den! Han hoppar runt som en liten toknisse.
-Hur ska du kunna förlåta mig?
Lill-Nisse har redan hunnit fundera under sin resa i den mörka kartongen.
-Det finns en sak du kan göra. Blunda nu, fortsätter han, och sträck fram dina händer. Stor-Nisse gör som han säger och han svettas lite av nervositet. Han känner något mjukt i sina händer.
-Nu kan du öppna ögonen igen.
-Ett skägg! Men vad, säger Stor-Nisse förvånat? Vad...
Lill-Nisse avbryter honom. -Även om du inte tror det, så vet jag att du gärna vill ta över efter Gammel-Nisse, och eftersom du inte har någon skäggväxt så... -Här är lösningen!
Stor-Nisses ögon är blanka. -Varför vill du gör det här, för mig?
-Men jag tycker ju om dig! Du är trots allt min bästa vän. Ge dig iväg nu, det är bråttom. Släden måste göras iordning och du, du ska ut på ditt livs största uppdrag! Lill-Nisse tittar på sin vän och ler. Stor-Nisse har svårt att få med hela skägget, snubblar till och skyndar sig iväg till slädskjulet.
Och jag, tänker Lill-Nisse, jag ska resa tillbaka till Folkland och leta rätt på lucian!
SLUT
för denna gång!
2 kommentarer:
Åhh vilket lyckligt slut, tur att de gick bra för honom. Du får skriva en ny saga nu :) Kram
Påskharens förlorade ägg;) Puss
Skicka en kommentar