Första gången!

Det hände inatt, efter 17 år! Jag märkte det knappt, men det gjorde min man. Vi tittar ut det ser okej ut. Jag tar med mig kameran när jag ska hämta tidningen...

Det var nära min bil! Det var värre med min mans (företagsbil). Taket är intryckt, vindrutan och motorhuven likaså! Vindrutetorkaren spretar ut som ett känselspröt på...en insekt!
Jag går in...

Möter min man som just kommit ut ur duschen.

-Jag tycker du ska byta bil, säger jag till honom med en lugn röst.

-Va? Skojar du?

Vi går ut och tittar på bedrövelsen och efter lite snöarbete inser vi att han inte kan köra sin bil. Rutan är alldeles för sprucken och det var till och med glassplitter inne i bilen! Hans första kommentar när han sätter sig i den:

-Lågt i tak här!

Inga irritationer, inga svordomar, bara lugnet själv. Jag började gråta en skvätt...

.

Nu sitter jag och väntar på bärgaren. Mitt i allt elände tänker jag, vad lyckligt lottade vi är som inte bor i Tokyo...

.