28 april 2010

Kund 1


Igår på jobbet:

-Tjena, tjingeling!
Typ! Drog till lite extra, kommer inte riktigt ihåg vad hon sa, men det var så där överdrivet och precis som om hon kände mig!
-Jag skulle vilja lämna tillbaka det här, den blev för mörk!
Hon tar fram en kappmetervara, dvs en avklippt bit från en bunt som var uträknat för hennes fönster! Det var inte jag som hade sålt den til henne.
-Nej, tyvärr kan inte ta tillbaka den biten.
-Nehe, det fatta' inte jag!
.
-Men du kanske förstår att vi inte kan ta tillbaka massa avklippta snuttar som vi sedan ska försöka sälja igen... Om du var osäker så kunde du kanske ha tagit en provbit först?!
-Aha, det fatta' inte jag! Men den här är biten är ganska lång! Jag behöver inte få pengarna tillbaka!
Det hade du inte fått eftersom det var rea! Förstår hon inte vad jag säger?!
.
-Var är "tjifen", jag känner henne? Vi kanske kan göra upp det på något vis. Jag jobbar där borta förresten.
Nu tyckte hon nog att jag var väldigt icke tillmötesgående och tänkte att jag tycker inte om henne! Herregud, människa du jobbar i butik själv! Okej, hon säljer skor, eller hon kanske bara sorterar skor:) Jag känner inte dig och vet inte att du känner min "tjif"!
.
-Jag kan lämna ditt nummer till henne så kan hon ringa dig, okej?
Fatta'?

2 kommentarer:

Anna sa...

Du kanske har glömt bort henne :)

Maya sa...

Haha... känner igen det där. Jobba i affär är både på gott och ont.
Och KUNDEN har ju alltid RÄTT.. till viss grad :)
Men att bara komma på tanken att retunera en måttbeställd kappmetervara är lite udda *Ler*